Främlingen

Från vänskap till ingenting..

Så starkt, så fint, så länge..
Trodde inte det var möjligt, trodde det
var vänskap för resten av livet.
Men jag trodde så fel.

Band så starka, någon jag berättade ALLT för,
någon som lyste upp mitt liv i mörkret
helt enkelt..en sorts KÄRLEK, äkta kärlek,
men utan beröring, utan mänsklig värme,
men endock, en riktig VÄN!

Men ack vad jag bedrog mig.

Min vän var vän med hela världen!
Och det var många..

Ibland undrar jag hur han ens kunde
minnas vem just JAG var..hur kunde han
veta mitt namn. Visste han mitt namn ens..?

Ingenting, ingen alls, bara en gammal apostrof: JAG!

Jag ville aldrig detta, jag ville vara hans vän,
men lilla jag räckte aldrig till..

Vill kalla dig "min vän"..men orden förvandlades
till: främling..

Jag känner inte dig, du känner inte mig..
Precis som det stod skrivet i stjärnorna..

Ödet?! Okej i sådana fall: FUCK ÖDET!!
Jag tror inte ett SKIT på ödet, för ödet
bestämmer vi själva..
ÖDET = Dina val i livet!!

DU bestämde ditt öde, att inte vara min vän.
JAG bestämde mitt öde, att vara din vän.



/Jag - en apostrof