
Mitt inre ropade, mitt inre skrek
Men jag blev kvävd..
Det fanns så mycket drömmar
så mycket känslor
Ett virr varr av sanningar som
egentligen var en hög av lögner
En del av en overklig verklighet..
Jag har skrikit, jag har slagits
jag har kämpat, jag har våndats
i mitt inre..
Men känslorna blev kvävda
av tystnaden..
Jag hatar tystnad..
men jag har anpassat mig..
Vad annat kunde jag..?
Vackert du skriver Zemla..Du är ju en diktare
SvaraRadera